2 posts tagged topp 100

Sist ut av mina topplistor för 2011 är den eftersläntrande listan med årets 100 bästa remixer på Spotify - som jag postade på Eight Days A Week tidigare i dag.

Även om det inte var några som helst problem att vaska fram underlag till listan, så är tyvärr avsaknaden av remixer en av Spotifys absolut största brister. Det släpps fantastiska grejer som aldrig hittar dit.

Precis som för topp 100-listorna med årets bästa låtar, så väljer jag att skriva några ord om de tre bästa remixerna och överlåter till dig att upptäcka detaljera bland resten.

1. Daft Punk – Fall (Remixed By M83 Vs Big Black Delta)
M83 toppar även min lista över årets bästa remixer. Tillsammans med Big Black Delta gör han om Daft Punks ”Fall” totalt och tillför typiska M83-stämmor samt mäktiga syntar – som ger låten både substans och energi. Sanslös energi.

2. Yelle – Que Veux-Tu (Madeon Extended Remix)
Det den franske tonåringen Madeon gör med landskamraterna Yelles utmärkta electropopdänga ”Que Veux-Tu” är förbluffande bra. Han lyfter låten så många nivåer att det är näst intill ofattbart. Sitt still om du kan.

3. M83 – Midnight City (Trentemøller Remix)
Det var nästan väntat att just är dansken Trentemøller skulle lyckas med konststycket att plocka bort syntarna och saxofonen från M83:s ”Midnight City” – några av detaljerna som gör originalet till årets bästa låt – och komma undan med det. Istället lägger han grunden med en mjuk gitarrslinga, toppar det med bland annat koskällor och förvandlar explosiviteten till förtrollande vemod.

Ordningsföljden på listan tappar ganska snabbt betydelse – lyssna som du vill. Men du – lyssna, dansa och njut:
The Top 100 Remixes of 2011

Övriga årsbästalistor:
The Top 100 Tracks of 2011
The Top 100 Swedish Tracks of 2011
The Top 10 Albums of 2011
(Du följer löpande årets bästa låtar för 2012 här och remixer här.)

Read More

Min vana trogen separerar jag svenska från utländska låtar när jag sammanställer mina spellistor med årets bästa låtar.

Från början tänkte jag, precis som förra året, nöja mig med en topp 50-lista för de svenska låtarna, men medan jag satte ihop listan bestämde jag mig för att det kunde vara kul att dela med mig av, och sprida, ännu mer bra svensk musik – även om kvaliteten glappar något när det blir så många låtar. Egentligen skulle jag lika gärna kunna bryta vid 20 låtar, men det blir alltså roligare så här. Tycker jag.

Nedan, några ord om mina tre svenska, för året, absoluta favoritlåtar.

1. Mattias Alkberg – Bit i kudden, skattebetalare
Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att välja en favorit från årets bästa svenska skiva, Alkbergs “Anarkist”, som är ett mästerverk rakt igenom. “Bit i kudden, skattebetalare” är den låt som redan från början etsat sig fast mer permanent än övriga – som jag hoppar mellan att favorisera. Tempoväxlingarna, gitarrslingan, Alkbergs sång (bättre än någonsin?) och enormt vackra avslut är bara några av beståndsdelarna som… texten!… gör en perfekt heltet.

2. Little Dragon – Ritual Union
Rak, enkel och metodisk i sitt utförande, men ack så drömsk och fängslande i Yukimi Naganos mässande. Titellåten “Ritual Union” är bara en av många kluriga, pockande och lockande spår på göteborgkvartetten Little Dragons underskattade tredje album.

3. System – For You
Stockholmduon Systems snyggt producerade och retfullt enkla, men samtidigt finurligt komponerade, syntpop har hängt med mig ända sedan början av 2011. Den låt jag ständigt återkommer till, “For You”, etablerar en stämning och upprymdhet inom mig som med stel vocoder-sång borde vara tämligen omöjligt.

Resterande låtar överlåter jag till dig att utforska och bilda din egen uppfattning om.

Tack för i år, det svenska musikåret 2011:
The Top 100 Swedish Tracks of 2011

Listan följer följande tre regler:

1. Endast svenska låtar utgivna på Spotify under 2011.
2. Endast original – inga covers eller remixer.
3. För variationens skull, endast en låt per band/artist även om de förtjänar plats med flera låtar.

Edit: Jag kunde tydligen inte hålla mig till mina egna regler. Dantes “Next To You” är en tolkning av Clarence Carters soulballad med samma namn. Fantastiskt fin men ändock en tolkning, vilket resulterar i att den ryker från. Istället får Dante ta en ny och sämre position med “Runners”, som också det är en bra låt. (Tack till Jens som uppmärksammade missen.)

Read More