176 posts tagged syntpop

Allt går i cykler och 90-talet är långt ifrån färdigbehandlat. Berlinbaserade Helsingforsduon LCMDF är nu inne på sin andra 90-talsundersökande EP-skiva; “Mental Health Pt. II”.

Där den första EP:n (“Mental Health Pt.I”) experimenterade med de alternativa/psykedeliska elektrovibbarna, som låg högt i kurs i den brittiska popsvängen under början av 90-talet (The Shamen, EMF, Jesus Jones), så påminner den andra EP:n mera om den senare delen av 90-talet där elektrodans ännu var framträdande, men r’n’b gjorde sig allt mera till känna. Banden som nu väcks till liv i minnet är enkönade brittiska sånggrupper, i det här fallet de kvinnliga versionerna, som Sugababes, All Saints och Shampoo.

“Mental Health Pt. II” är rolig, intressant och lättsam pop. Den är också djupare än man kanske anar. Det är dessutom väldigt kul att systrarna Kemppainen kör fullt ut 90-tal med klädestetiken och allt annat också som syns utåt. Jag rekommenderar en visit till deras hemsida för blast from the past.

LCMDF – Mental Health
LCMDF – officiell webbplats
LCMDF – Wikipedia

Christian

Efter sju tunga förväntansfulla år återvänder The Knife som något annat än The Knife. Som ett monster sväljer de allt i sin väg och “Shaking the Habitual” är fullständigt omöjligt att värja sig från, vare sig du vill eller inte. Skivans innovativa svarta vansinne tuggar antigen våldsamt och smärtsamt i sig dig eller, som i mitt fall, omfamnar dig i en oändlig kyss – vars bittra smak är märkligt oemotståndlig.

The Knife – Shaking the Habitual
The Knife – officiell webbplats
The Knife – Wikipedia

Jag har varit dålig på att posta mina månadslistor. Den senaste i raden, aprillistan, kommer därför har ackompanjerad av länkar till årets tidigare månadslistor. Skillnaden mellan års- och månadslistan är att månadslistan samlar både låtar och remixer, samt annat jag dyker på och gillar.

2013: April Fool
2013: Late March, Death March
2013: Sad February
2013: January Love

Årslistorna:
2013: The Best Tracks
2013: The Best Remixes
2013: The Best Contemporary and Indie R&B
2013: The Best Synth (kommande, håll utkik)
Fler Spotifylistor

Min vana trogen fortsätter jag att försvara Chris Corner. Om inte är för IAMX, så för hans gamla triphop-band Sneaker Pimps – vars andra album “Splinter”, med Corner på sång, ofta avfärdas samtidigt som jag framhäver dess mästerlighet. Samma sak med “The Unified Field” misstänker jag. Starkt. Inte svagt. Men jag är väl jävig. Eller nåt.

IAMX – The Unified Field
IAMX – officiell webbplats
IAMX – Wikipedia

Den isländska electro/synth-kvartetten Bloodgroups ödesmättade vackra tredje album “Tracing Echoes” är det mest övertygande och storslagna de gjort hittills.

Bloodgroup – Tracing Echoes
Bloodgroup – officiell webbplats

Skeleton Beach (Justin Hamilton) lyckade debut-EP för Synth Records, passar som handen i handsken för den åttiotalssmäktande elektroniska musik som skivbolaget välslipat pumpar ut. Här av det mer släpigare, drömska slaget.

Skeleton Beach – Half Life
Skeleton Beach – sida hos Synth Records

Franske Kavinsky (Vincent Belorgey) har genom åren samlat på sig material gott nog för ett album, som långt senare, och först nu, blivit en verklighet med den i titeln Sega- och Testarossa hyllande debuten “OutRun”.

Fläskiga syntar och mjuk rock ett soundtrack till en åttiotals-b-film som ännu inte gjorts, bortsett från att “Nightcall” för ett par år sedan väcktes till liv som en fenomenal audiovisuell upplevelse i just en film – närmare bestämt den framgångsrika estetiskt starka “Drive”.

Kavinsky – OutRun
Kavinsky – Wikipedia

“Play By Play”, som inleder Brooklyn-artisten och producenten Autre Ne Veuts (Arthur Ashin) debutalbum “Anxiety”, är en av årets hittills bästa låtar och sannolikt också en av årets bästa låtar. Liksom “Counting”, liksom “Ego Free Sex Free”, liksom… Somliga kanske tröttnar mot slutet, men då laddar jag istället om för ett nytt varv med Ashins falsett, syntar och sanslöst snygga produktion.

Autre Ne Veut – Anxiety
Autre Ne Veut – officiell webbplats

Den australiensiska trion PVT:s (tidigare Pivot) mörka syntpop på deras fjärde album “Homosapien” är ytterligare ett steg i rätt riktning, med flertalet höjdpunkter att frysa till is av/med.

PVT – Homosapien
PVT – officiell webbplats
PVT – Wikipedia

Variation kanske inte är dröm- och syntpopduon Love Echos ( Vic Miranda och Vicki Glass) främsta kännetecken men bortsett från några ihopflytande utfyllnadslåtar är skivdebuten “I Promise You Always” både arketypisk och oerhört fräsch för sin genre. Den uppmärksammade tolkningen av The Cures “The Lovecats” finns givetvis, liksom ytterligare några utmärkta egenpennade låtar, som till exempel “Hush” och “Light”.

Love Echo – I Promise You Always the Sky
Love Echo – officiell webbplats

Skivbolaget Kitsuné fortsätter att stärka den franska electropopscenen med ytterligare en Parisien-samling – nummer tre i ordningen. Tidigare bekanta akter, som Pyramid, Logo och Beataucue gör alla stabila insatser, men det som intresserar, och delvis överraskar mest, är styrkan hos övriga band och artister. Likväl som på den nyligen släppta, och något obskyra franska (Because-släppta) indiepop/rock-samlingen “les inRocKs lab, Vol. 1 (International Edition)” som jag också starkt kan rekommendera.

Various Artists - André & Gildas Kitsuné Parisien 3 (Deluxe Edition)
Kitsuné – officiell webbplats
Kitsuné – Wikipedia

Den svulstiga balladen “Heaven” är den första singeln från Depeche Modes kommande album “Delta Machine” som släpps i slutet av mars.

Mäktigt stönar Gahan, backad av Gore, sig fram till den mörka och samtidigt förhoppningsfulla melodin som bland annat innehåller en mycket snyggt inflätad basslinga.

Välkomna tillbaka.

Depeche Mode – Heaven
Depeche Mode – officiell webbplats
Depeche Mode – Wikipedia

Tung av släpande och fluffiga syntar, låter danske Søren Løkke Juuls Indians som ett utsökt indiepopband – åtminstone till en början. Avsaknaden av variation, trummor och riv gör det tröttsamt mot slutet. Men det är trots allt absolut inte dåligt, snarare väldigt mycket tvärtom.

Indians – Somewhere Else
Indians – officiell webbplats

För varje låt Brooklyn-indie-R&B-stjärnan (numera) Autre Ne Veut (Arthur Ashin) släpper blir han samtidigt bättre som han blir mindre konstig. Mer tillgänglig och mindre svår. Inte för att det svåra var dåligt, utan för att det tillgängliga är mer pop och svänger betydligt mer. “Play By Play” har gjort skäl för sitt namn den senaste veckan och åker igång minst några gånger per dag. Förra veckans låt helt enkelt. Och sannolikt också en av årets åtminstone 100 bästa låtar.

Autre Ne Veut – Play By Play
Autre Ne Veut – officiell webbplats

Sju år. Sju långa år tog det för The Knife att återvända, och det med en käftsmäll utan dess like. “Full of Fire” är 9 minuter och 17 sekunder skräckinjagande och fullkomligt hypnotiserande industriell briljans. Fascinerat lyssnar jag om och om igen av både begär efter mer och en önskan om att det aldrig ska ta slut.

The Knife – Full of Fire
The Knife – officiell webbplats
The Knife – Wikipedia