79 posts tagged singer songwriter

Kurt Wagners röst tar som vanligt stor plats när Lambchop återigen är aktuella, efter ca fyra års uppehåll. Så även på “Mr. M” där rösten och countrivibbarna dessutom tar sällskap av rikligt med stråkar. Stämningsfullt och vemodigt.

Lambchop – Mr. M
Lambchop – officiell webbplats
Lambchop – Wikipedia

Den gemensamma nämnaren för Phil Elverums (tidigare The Microphones och numera Mount Eerie) musik bör kunna sägas vara oljud och förvrängda ljud. Och att utifrån detta med mystik och dramatik närma sig ett otal olika genrer. “Clear Moon” känns både ofärdig och fulländad, tråkig och bländande. Fortsättning följer senare i år med “Ocean Roar”.

Mount Eerie – Clear Moon

Göteborgaren Joel Almes tredje album, “A Tender Trap”, släpptes för ett par veckor sedan, men trots påtryckningar och på grund av tidsbrist är det först nu stunden är kommen för min del. Jag borde kanske ansluta till hyllningskören men jag kan inte låta bli att tänka att Alme, trots att “A Tender Trap” är det bästa han gjort hittills, förflyttat sig till ett årtionde, ett sextiotal. där han är chanslös i jämförelse med vad den tiden hade att erbjuda när den faktiskt var inne.

Joel Alme – A Tender Trap
Joel Alme – Wikipedia

När inte Sean Carey trummar och sjunger i Bon Iver släpper han med den äran eget, och ytterst liknande och likvärdigt, material som S. Carey. EP:n “Hoyas” är definitivt inget undantag. Känslosam musik.

S. Carey – Hoyas
S. Carey – officiell webbplats
S. Carey – Wikipedia

Multitalangen Woodkid (Yoann Lemoine) släpper debutalbumet “The Golden Age”, från vilken singeln “Run Boy Run” kommer. En låt som närapå når upp till “Iron”-nivå, framförallt tack vare den underbara avslutningen.

Till låten har Woodkid också regisserat en video, en video du absolut inte bör missa.

Woodkid – Run Boy Run
Woodkid – officiell webbplats
Woodkid – Wikipedia

Äntligen kan vi låta oss förtrollas och genomborras av Julia Holters drömska värld.

Julia Holter – Ekstasis
Julia Holter – officiel webbplats
Julia Holter – Wikipedia

Jag lyssnar hellre på The Tallest Man On Earth (Kristian Matsson) än på Bob Dylan. Och just nu allra helst på “1904”, om och om igen.

The Tallest Man On Earth – 1904
The Tallest Man On Earth – officiell webbplats
The Tallest Man On Earth – Wikipedia

Titellåten på den klassiskt skolade britten King Charles (Charles Costa) debutalbum “LoveBlood” är plågsamt smittsam – ett virus av värsta sorten som kulminerar i en sanslöst oemotståndlig final. Och så vidare.

Blotta åsynen av honom är så förvirrande att det inte går att inte tycka om honom, precis som när du hör honom.

King Charles – LoveBlood
King Charles – officiell webbplats
King Charles – Wikipedia

På “Standing At the Sky’s Edge” ägnar sig Richard Hawley åt betydligt mer rockartade och gitarrdrivna melodier än tidigare, vilket betyder att crooningen fått stå åt sidan, eller snarare hamnat i skymundan. Gärna för mig. Mycket gärna.

Richard Hawley – Standing At the Sky’s Edge
Richard Hawley – officiell webbplats
Richard Hawley – Wikipedia

Liksom Electric Guest har Norah Jones tagit Danger Mouse till sin hjälp. Tyvärr är resultatet på “Little Broken Hearts” ganska intetsägande och spretigt, men där finns höjdpunkter som till exempel “Miriam”.

Norah Jones – Little Broken Hearts
Norah Jones – officiell webbplats
Norah Jones – Wikipedia

Det är en mycket dynamisk debut som Ellen och eskapaderna ställer till med på den så vackert country- och folkskimrande “All the Crooked Scenes”.

Hannah Cohens debutalbum “Child Bride” är trubbigt, naket och avskalat med försiktiga akustiska melodier som ligger till grund för en spännande och oerhört behaglig sångröst.

Hannah Cohen – Child Bride
Hannah Cohen – officiell webbplats

Med små, och stora, medel varierar Patrick Watson och hans gelikar sig mellan nytänkande och medryckande musik som ändå konstant känns igen – på ett utomordentligt fint sätt.

Patrick Watson – Adventures In Your Own Backyard
Patrick Watson – officiell webbplats
Patrick Watson – Wikipedia