Tagresultat
372 posts tagged singel
372 posts tagged singel
by Sleeping At Last
album I'm Gonna Be (500 Miles)
Med en näve EP:s att vänta detta år från sitt nya projekt Atlas tar Ryan O’Neal en paus från sitt skrivande för att med soloprojektet Sleeping At Last tolka The Proclaimers absolut vidriga låt “I’m Gonna Be (500 Miles)”. Från att vara något av det absolut vulgära och motbjudande jag har hört under min korta livstid förvandlar O’Neil detta stycke musik till något smått magiskt. Försiktigt piano och en skör stämma från Patrick är det enda som behövs för att göra det lite känslosamt.
Sleeping At Last – I’m Gonna Be (500 Miles)
Sleeping At Last – officiell webbplats
Sleeping At Last – Wikipedia
Johannes
0 plays
Source Spotify
Med soloskivan “Sensory Overdrive” (2011) visade den numera 50-åriga Michael Monroe att han fortfarande är att räkna med och i augusti fortsätter rockfesten med ytterligare en soloskiva; “Horns and Halos”. Om den håller stil med den första singeln “Ballad of Lower East Side” så lär man inte bli besviken. Singeln känns stilrent smutsig och helt rätt, för det luktar både whiskey, tobak och svett kring hela produktionen. Mike har både rasp och kraft i rösten och erfarenhetens styrka samt kärleken till det han gör är uppenbar.
Låten är en hyllning till Mikes gamla hemstad New York, där han levde i tio år före han flyttade tillbaka till Finland. Låten romantiserar den dåtida misären i stadsdelen Lower East Side på Manhattan och jämför dagens städade och (enligt Mike) tråkiga stadsbild med 80-talets “junkies, pimps and whores”. Den gamla skolans rockfans som ännu kör med mottot “sex, drugs and rock’n’roll” bör uppmärksamma.
Michael Monroe – Ballad Of The Lower East Side
Michael Monroe – officiell webbplats
Michael Monroe – Wikipedia
Christian
The Lieblings är ett helt nytt hopkok av erfarna finska musiker som nu börjat lira fuzz pop ihop. En första officiell singel med namnet “It’s All Gonna Fall” är släppt och den är i kortaste laget (2:09). Önskar att den var minst en halvminut längre så att den somriga känslan höll i lite till. Måste väl vänta tills augusti då skivan kommer, men då är ju sommaren nästan slut.
The Lieblings – It’s All Gonna Fall
Christian
Daft Punks “Random Access Memories”, som släpps i maj, kan bli något av det bästa som släpps det här årtiondet, kanske till och med hittills under 2000-talet eller,vem vet, på längre tid än så. Från den första singeln, “Get Lucky”, har jag på repeat spelat varenda liten snutt som tillgängliggjorts. På YouTube har hjälpande händer lagt upp tiominutersloopar av både låt- och videosnuttar för att på bästa sätt tillfredsställa det omedelbara behovet av att bara vilja ha mer och MER av Nile Rodgers ursinnigt medryckande funkgura, Pharells underbara, skärande stämma (har den någonsin varit bättre?) i kombination med Daft Punks vocoderpålägg samt genomgående minutiöst briljanta produktion. Äckligt bra.
Daft Punk – Get Lucky
Daft Punk – officiell webbplats
Daft Punk – Wiki
“Håkan och hans stölder”, en briljant spellista som samlar låtar från vilka Håkan stulit text och musik och förvaltat på bästa tänkbara sätt. Den nya singeln “Det kommer aldrig va över för mig” är inget undantag – du hör allt från U2 till Johnossi och The Killers. Det är en typist rockig Håkan-låt med ett medryckande upptempo som omedelbart frammanar ett klick på repeat-knappen. Och så har vi rösten förstås. Fraseringen som inleder varje era i texten, “Jag är sexton å-år”, “Jag är tjugo-fyraa” och så vidare – fullständigt oemotståndlig.
Håkan Hellström – Det kommer aldrig va över för mig
Håkan Hellström – officiell webbplats
Håkan Hellström – Wikipedia
Johnny Marr – legenden, gitarrmogulen, mästaren, hjälten, kungen, you name it är tillbaka igen och denna gången helt solo – med vassare (långtifrån bra) röst och spetsigare melodi. “Upstarts”, den första singeln från kommande albumet “The Messenger”, är utmärkt men inte lika utsökt som titellåten – som du hittar på YouTube.
Johnny Marr – Upstarts
Johnny Marr – officiell webbplats
Johnny Marr – Wikipedia
Suede var mitt absoluta favoritband under britpop-eran, ja under i stort sett hela nittiotalet. Jag köpte, och har kvar, allt med dem. Alla singlar etc, ja rubbet och lite till. Jag såg dem också live flera gånger, av vilka den första Sverige-spelningen, den på Melody 1993 givetvis är den mest minnesvärda.
Med andra ord är jag givetvis glad över att de återförenats, även om det inte handlar om originaluppsättningen och även om de två första skivorna förblir oslagbara. Men sett till att mina förväntningar var oerhört lågt ställda är det pur lycka att konstatera att den första singeln, “It Starts and Ends With You”, från det i mars kommande albumet “Bloodsports” (titelstöld från Sneaker Pimps, så när som på det avslutande “s:et”) är en riktig hitraket. Drivet, melodin och sången är i samma anda som den fartfyllda singelkavalkad Suede, med nuvarande uppsättning inklusive den då nye gitarristen, spolingen Richard Oakes, släppte i samband med albumet “Coming Up” 1996. Till och med omslaget till “It Starts and Ends With You” och “Bloodsports” påminner om det Peter Saville gjorde för Suede då.
Suede – It Starts and Ends With You
Suede – officiell webbplats
Suede – Wikipedia
En underbar nyinspelning av en 12 år gammal demo, blir det allt vi får ut av Pulps återförening? Eller, snälla, kommer det mer?
Lyssnar så länge på “This Is Hardcore” för miljonte gången.
Ytterligare en låtfavorit just nu är “Darkness”, vars bländande sköna discopop är skapad av Du Tonc – en ny superkonstellation bestående av Mighty Mouse och Matt Van Schie (från Van She).
För varje låt Brooklyn-indie-R&B-stjärnan (numera) Autre Ne Veut (Arthur Ashin) släpper blir han samtidigt bättre som han blir mindre konstig. Mer tillgänglig och mindre svår. Inte för att det svåra var dåligt, utan för att det tillgängliga är mer pop och svänger betydligt mer. “Play By Play” har gjort skäl för sitt namn den senaste veckan och åker igång minst några gånger per dag. Förra veckans låt helt enkelt. Och sannolikt också en av årets åtminstone 100 bästa låtar.
Autre Ne Veut – Play By Play
Autre Ne Veut – officiell webbplats
Jag hyser inget annat än enorm kärlek inför detta geni, denna man kallad Mattias Alkberg. Med “Anarkist” – ett av årets bästa album 2011, och definitivt det bästa svenska, i ryggen vräker han omkull mig och alla andra i sin omgivning med en den fantastiska låtskatten “Skända Flaggan” – i vilken han och hans kör utan omsvep, och med högst smittsamm faktor, utbrister:
Jag skriver kuken på svenska flaggan
Eller som han själv säger:
Sedan, på ett helt annat plan, så är det förstås roligt att göra allsång av KUKEN PÅ SVENSKA FLAGGAN. För det var länge sedan man hörde allsång av den sorten.”
Mattias Alkbergs Begravning – Skända Flaggan
Mattias Alkberg – officiell webbplats
Mattias Alkberg – Wikipedia
Sju år. Sju långa år tog det för The Knife att återvända, och det med en käftsmäll utan dess like. “Full of Fire” är 9 minuter och 17 sekunder skräckinjagande och fullkomligt hypnotiserande industriell briljans. Fascinerat lyssnar jag om och om igen av både begär efter mer och en önskan om att det aldrig ska ta slut.
The Knife – Full of Fire
The Knife – officiell webbplats
The Knife – Wikipedia
Jag är omåttligt svag för London-kvartetten Cymbals, och kanske framför allt sångaren Jack Cleverlys omisskännliga gnälliga falsett, vars sångmelodi ofta samspelar med låtarnas melodi på ett för Cymbals omistligt och mycket begåvat vis. Som till exempel i deras underbara förra singel “Like An Animal” – en av förra årets bästa låtar.
På den nya singeln “The Natural World” frångår de det konceptet med en rivigare sång och en tropisk, enormt smittsam och på gränsen till barnslig melodi. Repeat.
Det hela är väldigt enkelt. Om du önskar hålla dig uppdaterad med ett urval av den bästa nya musiken som släpps på Spotify 2013 prenumererar du min lista som löpande uppdateras med just det – året ut.
Missa inte heller motsvarande lista för remixer:
The Best Remixes of 2013
London-trion Teleman (Thomas Sanders, Jonny Sanders och Pete Cattermoul) är årets första sensationella nykomlingar. Singeln “Cristina” samt den efterföljande B-sidan “In Your Fur”, som båda producerats av Bernard Butler, består av gyllene melodier fyllda av glädjespridande vemod – en uppenbart optimal kombination. Jag är fullständigt förlorad.