Tagresultat
157 posts tagged psykedeliskt
Deerhunter – Monomania
Deerhunter – Monomania
Deerhunter – blogg
Deerhunter – Wikipedia
Brian
Soft Hearted Scientists – False Lights
Soft Hearted Scientists gör varm folkpop med en distinkt psykedelisk touch. De är produktiva, men trots bra recensioner verkar de inte kunna hitta någon större publik. Kanske är de för barnsliga. På “False Lights” påminner många av låtorna om barnramsor och jag ser stundtals gångna midsomrars stångar fladdra förbi när jag blundar. Texterna låter modernitet möta rymdfantasier, naturromantik och mer eller mindre verkliga djur.
Redan den första textraden är en provkarta. Tycker du att ”We ride the rings of Saturn, sail viking ships through traffic jams.” låter lite väl fånigt? Då är inte det här bandet för dig.
Jag trivs däremot bra i deras sällskap, men jag saknar de magiska poplåtarna som finns på tidigare skivor. Lyssna på till exempel “I Wanted You” och “Siberia” för att förstå vad de är kapabla till. Sen tycker jag vi gemensamt på denna sida startar en namninsamling så att den första, briljanta EP-samlingen läggs till på Spotify.
Soft Hearted Scientists – False Lights
Soft Hearted Scientists – officiell webbplats
Ghost – Infestissuman
Papa Emeritus II och hans nameless ghouls är tillbaka efter sitt hyllade debutalbum “Opus Eponymous”. De kommer att fortsätta samla in själar till djävulen då ingen lär bli besviken på “Infestissumam”. Från domedagsskören i det inledande titelspåret, som direkt sätter stämningen för albumet, till avslutande “Monstrance” Clock, som tar med lyssnaren på en musikalisk resa där bandets musikaliska influenser duggar tätt, får vi uppleva glädjen och kreativiteten som bandet har haft när de har skapat sin andra fullängdare.
Det vilar något odefinierbart över Ghosts musik. Med deras framtoning borde man förvänta sig den allra tyngsta dödsmetallen, men istället levererar de låtar som överraskar och sveper med samt lämnar oss längtande efter mer. Att inte stöpa sig i en form är styrkan med Ghost. De kan, som i “Ghule / Zombie Queen”, börja med nästintill sliskig pop för att sedan avsluta med rak rock – och ändå kännas kompletta. Jag lämnar glatt över min själv till Papa Emeritus II och hans ghouls om de fortsätter producera så här bra musik.
Bästa låt? “Year Zero” – på högsta volym.
Ghost – Infestissuman
Ghost – officiell webbplats
Ghost – Wikipedia
Andreas
Pick a Piper – Pick a Piper
Caribou-trummisen Brad Webers sidoprojekt och självbetitlade debutalbum innehåller åtta snyggt organiskt och elektroniskt sammanflätade låtar som i några fall också förtjänstfullt förärats med sång från vokalisterna i Braids, Born Ruffians och Ruby Suns. Kort. Rytmiskt. Fartfyllt. Repeat.
Night Moves – Colored Emotions
Äntligen. Jag är upp över öronen förtjust i Night Moves och det officiella, och, strunt samma, ojämna debutalbumet “Colored Emotions” charmiga psychpop i kombination med frontmannen John Pelants smittsamma röst, och framför allt ljuva falsett.
Night Moves – Colored Emotions
Night Moves – officiell webbplats
Youth Lagoon - Wondrous Bughouse
Från minimalistiskt och mästerligt hemmasnickeri på debuten “The Year Of Hibernation” till ett finsnickrat, större, starkare och varierat mästerverk med uppföljaren “Wondrous Bughouse”. Youth Lagoons (Trevor Powers) senaste album är sensationellt bra.
Youth Lagoon – Wondrous Bughouse
Youth Lagoon – blogg
Youth Lagoon – Wikipedia
Doldrums – Lesser Evil
Toronto-ynglingen Doldrums (Airick Woodhead) andra album “Lesser Evil” är en imponerande samling analogt producerade elektroniska små mästerverk. När jag hör förra årets singelsläpp som en del av albumet faller också ett annat ljus över dem, som för mig till insikten om hur bra de verkligen är samt ångern över att inte förärat något av dem en plats bland förra årets 100 bästa låtar.
Bleeding Rainbow – Yeah Right
Bleeding Rainbow (tidigare Reading Rainbow) river och sliter i dig på deras tredje album, “Yeah Right”. Bland distade gitarrer och tillbaka hållen sång, stämmor och twee gömmer sig drömska melodier som svävar någonstans mellan noiserock och shoegaze. Lite tamt emellanåt men de tre från från förra året släppta singlarna, samt “Waking Dream” gör slutresultatet fullt värdigt.
Darkstar – News From Nowhere
London-rion Darkstar har på “News From Nowhere” förflyttat sig från dubstep till svindlande vacker psykedelisk electropop. Genialiskt.
Darkstar – News From Nowhere
Darkstar – officiell webbplats
Darkstar – Wikipedia
Unknown Mortal Orchestra – II
Unknown Mortal Orchestra – II
Unknown Mortal Orchestra – officiell webbplats
Unknown Mortal Orchestra – Wikipedia
Hilly Eye – Reasons to Live
Duon Hilly Eyes (Amy Klein – tidigare gitarrist i Titus Andronicus – och Catherine Tung) debutalbum “Reasons to Live” känns enkelt och ofärdigt, svårt och sargat. Jag vet inte om det är medvetet eller omedvetet men på något vis upplevs det som bristande kvalitet – som jag fullständigt ignorerar på spår som “Amnesia” och “Jersey City”.
The Ruby Suns – Christopher
Det må låta oväntat klent och smetigt i längden, men det finns några ljusglimtar på nya zeeländska trion The Ruby Suns (med amerikanen Ryan McPhun i täten) breakup-skiva “Christopher” som tvångsmässigt fått mig att trotsa detta och inte bara återvända tillfälligt utan till fullo.
The Ruby Suns – Christopher
The Ruby Suns – officiell webbplats
The Ruby Suns – Wikipedia
Nightlands – Oak Island
The War On Drugs-basisten (och multiinstrumentalisten) Dave Hartley vill inte vara sämre än gitarristen Kurt Vile och som Nightlands producerar han märkliga stämmor över fjäderlätta melodier, logiskt nog varierat och intressant instrumenterade – viktlösheten till trots.
Expensive Looks – Haçienda
Omslaget till Brooklyn-producenten Expensive Looks (Alec Field) uppföljare till förra årets “Dark Matters” signalerar med all rätt en drömsk prägling av låtmaterialet. Men dansgolvsvältarna den rymmer är både den stora överraskningen, och behållningen. Mycket bra. Låten “I Can’t Resist” säger allt.
Expensive Looks – Haçienda
Expensive Looks – officiell webbplats
Sinkane – Mars
Ahmed Gallabs själfulla Sinkanes musik lyfter, på det svängiga och ojämna debutalbumet “Mars”, tydligt fram afrikainfluerade rytmer samt påminner från och till om bandkonstellationer han tidigare varit en del av – som Yeasayer, of Montreal, Caribou och Born Ruffians med flera.
