792 posts tagged indiepop

Duon med skådespelaren Zooey Deschanel och mannen som de flesta känner till vid namnet M. Ward är tillbaka med ännu ett utsökt album. Bandet har ofta blivit kritiserade för deras enformighet, men det anses enligt mig vara deras starka sida. 50-tals doftade sommar-indiepop i dess fulla prakt. Deschanes melodiösa sång är bortom förståelse och som vanligt fyller M. Ward ut med sina otroligt stabila rytmer och simpla grundmelodier som bidrar till den stora genetiska helhetsbilden av detta strålande album.

She & Him – Volume 3
She & Him – officiell webbplats
She & Him – Wikipedia

Johannes

Mindre lo-fi, mer kvalitet och lika mycket retro – jämfört med London-duon Still Corners två år gamla debut “Creatures Of An Hour”. “Strange Pleasures” är kanske något ojämn, men innehåller förutom den enorma höjdpunkten “Berlin Lovers”, en låtarsenal som bör vara en betydande del av soundtracket till din sommar 2013.

Still Corners – Strange Pleasures
Still Corners – blogg
Still Corners – Wikipedia

Brian

Harmlös, drömsk och ambient folk-pop kan hittas på norska Alfred Halls debutskiva Wilderness. Lyriskt sett inte så givande, men det är nog inte tanken heller. Sången stöder musiken i det här mera än tvärtom, men det stöder det väl. Intressant nog känns det som om det finns en del västafrikanska influenser här också, speciellt i låten So Bright. Pluspoäng för det! Den delen av världen skulle ha mycket att ge åt den här genren i intrycksväg.

Den norska duon, bestående av Hans Thomas Kiær och Bjørn Tveit, spelar och låter vackert, men de befinner sig i en genre där man riskerar att drunkna i mängden idag. Ofta är det de amerikanska motsvarande banden som har övertaget, utan att låta så speciellt mycket bättre. Ur promotionsynvinkel är det helt enkelt till stor fördel att vara från USA jämfört med Norge.

Jag drar mitt strå till stacken och berättar om Alfred Halls existens, men det är nog live som den här duon kan särskilja sig från resten och bli upptäckta av folk. Helst vid en vacker fjordstrand omringad av höga berg, om lite önsketänkande tillåts.

Alfred Hall – Wilderness

Christian

Richie Follin är inte bara bror till Madeline Follin, den eminenta sångerskan i Cults, han är också frontman i det inte alls lika framstående bandet Guards. Där Cults står för högkvalitativ pop gör Guards sken av detsamma. Även om de är både underhållande och extremt medryckande med stora trummor och solbrända melodier, men när de omgående bränner av sina starkaste kort, de euforiska höjdarna “Giving Out”, “Ready To Go” samt “Silver Lining”, ter sig resten av “In Guards We Trust”, “Coming True” undantagen, ganska platt och trist.

Guards – In Guards We Trust
Guards – officiell webbplats

Brian

Math-popande Norwhich-bandet Olympians stämningsfulla stämmor höjer stämningen vilken dag som helst.

Olympians – Adventure Gun
Olympians – officiell webbplats

Brian

Det märks i deras musik att José, Elias och Tobias i Junip känt varandra länge, det finns en tillit och respekt för varandra i musiken som når ut till oss.

Jag är inte den största älskaren av indierock, men Junip lyckas vinna över mig genom deras utmärkt komponerade musikslingor och att man lätt följer den röda tråden genom hela albumet. Deras talang och känsla för musik skiner igenom varje not och gör mig till en fan. Att det ibland är för processat kan störa, jag hade velat höra dessa skickliga musikers röster och instrument för vad de är – inte vad man har lagt på i studion i efterhand.

Bästa låt? “So clear”.

Lyssna även på: José González – Veneer

Junip – Junip
Junip – officiell webbplats
Junip – Wikipedia

Andreas

Efter det något bleka förra albumet, “Strange Weather, Isn’t It?”, var !!!:s “Thr!!!er” inte alls vad jag förväntat mig på förhand. Vem hade kunnat tro att det skulle vara en rejäl Daft Punk-utmanare i form det funkigaste och bästa dansalbumet på den här sidan “Random Access Memories”? Det svänger utan dess like och är så pass sanslöst snyggt att även mindre lyckade låtar och partier slukas upp av allt det sköna.

!!! – Thr!!!er
!!! – officiell webbplats
!!! – Wikipedia

Brian

The Lieblings är ett helt nytt hopkok av erfarna finska musiker som nu börjat lira fuzz pop ihop. En första officiell singel med namnet “It’s All Gonna Fall” är släppt och den är i kortaste laget (2:09). Önskar att den var minst en halvminut längre så att den somriga känslan höll i lite till. Måste väl vänta tills augusti då skivan kommer, men då är ju sommaren nästan slut.

The Lieblings – It’s All Gonna Fall

Christian

På “Love is the Law” fortsätter The Memories följa en retro, DIY-estetik. Enkelt inspelade, och stundtals taffligt framförda poplåtar. 17 stycken på en halvtimme. Släppta på limiterad kassett. Det skulle kunna bli en ren stilövning (se: Capstan Shafts). Som tur är förstår The Memories att man också måste ha åtminstone en bra idé per låt för att det ska bli roligt i längden. Och precis som på förra årets debut är det fullt med härliga, 60-talsaktiga bagateller. Och jättebra.

The Memories – Love is the Law

Mikael

Husky Rescue har genomgått en sorts metamorfos sedan 2010. Bandet är nu en trio, med Marko Nyberg som enda originalmedlem. Nya är vännen och gitarristen Antony Bentley och vokalisten Johanna Kalén, som hittades i Stockholm. I april kom trions första fullängdare “The Long Lost Friend”, dvs. den fjärde egentliga skivan i Husky Rescues historia.

Även om mycket känns bekant så har något ändrats sedan Reeta-Leena Vestman var vokalist. Både Johanna och Reeta-Leena har eteriska kvalitéer, men Johannas sång låter som om hon småler hela tiden. Speciellt i viskade partier tänker jag mig att hon står blundandes och ler in lyriken i mikrofonen. Rytmiken i musiken har blivit skarpare, vilket väl beror på att bandet blivit mer elektroniskt.

Jag associerar skivans musik till sommarstugeliv med familjen i min ungdom då regnet ibland smattrade mot taket, stunder då man lyssnade extra noga på insekterna i gräset och på varma sommarbriser på väg ner till vattnet. En bekant känsla, vilket också kan vara en Long Lost Friend.

Husky Rescue – The Long Lost Friend
Husky Rescue – Wikipedia
Husky Rescue – Wikipedia

Christian

Kallar man sig Bored Nothing och öppnar sin skiva med ”Shit for Brains” ber man om att bli kallad slacker. Såna som de stenade Peter Pan-skejtarna i Fidlar som bara vill dricka öl hela dagen. Jag tolkar oftast den hållningen som en tom ”Föräldragenerationen, fuck off!”-gest i deppiga kristider.

Bored Nothing/Fergus Miller kommer från Australien, ett land som klarat sig undan krisen relativt väl, men han är inte glad för det. Med sin gothiga powerpop med mycket brus och reverb får han in lite svärta och melankoli i genren “desillusionerad 10-talsindie”. Vilket jag tycker behövs. Det kan inte bara vara en dans på rosor, att vara en stoner utan framtidsutsikter.

Bored Nothing – Bored Nothing
Bored Nothing – blogg

Mikael

Phoenix ger sig ut på främmande territorium genom att kliva in i den elektroniska produktionen. Tyvärr känns det en gnutta ovant och ibland går syntharna och instrumenten över styr och framstår som överambitiösa. Men överlag håller Phoenix sin standard med fantastisk melodi, snabba rytmer och denna gång också mer atmosfärisk. Och det är ju allt Phoenix handlar om, eller hur?

Phoenix – Bankrupt!
Phoenix – officiell webbplats
Phoenix – Wikipedia

Johannes

Det har smått talats om duon Houses nya album “A Quiet Darkness”. Ett konceptalbum som gjorts i övergivna hus runt om i USA och handlar om ett par som letar efter varandra i en värld präglad av kärnvapenkrig. Ett mörkt tema som behandlas med mindre mörka verktyg. Melankoliska melodier, typiska indiepop ackompanjemang som toppas med en ambient elektronisk stil men som också tar in element från dreampopen och en rätt typisk, men ack så behaglig, stämsång från paret vilket ger en mer personlig upplevelse. Men.. Finns alltid ett men.. Men som ett hack i skivan drar den tunna produktionen och albumets tristess ner betyget rejält, trots att det i slutändan står sig som ett bra album.

Houses – A Quiet Darkness
Houses – officiell webbplats

Johannes

I dessa James Blake-tider är det onekligen svårt för London-trion Vondelpark att sätta sig i förarsätet, trots vissa (ibland stora) skillnader dem emellan. Där Blake är stor i det lilla, blir Vondelpark små i det stora. Mer pop, mindre dubstep.

Den mångfacetterade ljudbilden på debutalbumet “Seabed” är minst sagt intressant att utforska men känns emellanåt också märkligt banal. Kanske det är just därför jag gillar dem så mycket?

Vondelpark – Seabed
Vondelpark – officiell webbplats
Vondelpark – Wikipedia

Brian

“Det kommer aldrig va över för mig” är det bästa Håkan Hellström gjort sedan debuten.

Håkan Hellström – Det kommer aldrig va över för mig
Håkan Hellström – officiell webbplats
Håkan Hellström – Wikipedia