25 posts tagged indie

Kurt Wagners röst tar som vanligt stor plats när Lambchop återigen är aktuella, efter ca fyra års uppehåll. Så även på “Mr. M” där rösten och countrivibbarna dessutom tar sällskap av rikligt med stråkar. Stämningsfullt och vemodigt.

Lambchop – Mr. M
Lambchop – officiell webbplats
Lambchop – Wikipedia

Jimmy Tamborello är sannolikt för de flesta känd som ena halvan av Postal Service. Som Dntel är han mindre tillgänglig men på “Aimlessness” får han till en snygg kombination av popmelodier och atmosfärisk electronica.

Dntel – Aimlessness
Dntel – officiell webbplats
Dntel – Wikipedia

Den gemensamma nämnaren för Phil Elverums (tidigare The Microphones och numera Mount Eerie) musik bör kunna sägas vara oljud och förvrängda ljud. Och att utifrån detta med mystik och dramatik närma sig ett otal olika genrer. “Clear Moon” känns både ofärdig och fulländad, tråkig och bländande. Fortsättning följer senare i år med “Ocean Roar”.

Mount Eerie – Clear Moon

Jag lyssnar hellre på The Tallest Man On Earth (Kristian Matsson) än på Bob Dylan. Och just nu allra helst på “1904”, om och om igen.

The Tallest Man On Earth – 1904
The Tallest Man On Earth – officiell webbplats
The Tallest Man On Earth – Wikipedia

Animal Collective håller gammal god, utflippad och fullkomligt oemotståndlig form på nya singeln ”Honeycomb”. Den melankoliska b-sidan ”Gotham” är raka motsatsen sett till att den inte låter som något de gjort tidigare – som om det skulle göra något.

Animal Collective – Honeycomb / Gotham
Animal Collective – officiell webbplats
Animal Collective – Wikipedia

Jag är fullkomligt förhäxad av systrarna Claire och Paige Campbells röster.

Hope For Agoldensummer – Life Inside The Body
Hope For Agoldensummer – officiell webbplats

Monotont och platt, men med några fina toppar, som inledande “A Heart Arcane” samt “Fit Against the Country”, så jämnar Horse Feathers åtminstone ut lyssningsupplevelsen som det senaste albumet “Cynic’s New Year” erbjuder.

Horse Feathers – Cynic’s New Year
Horse Feathers – officiell webbplats
Horse Feathers – Wikipedia

I sommar släpper en av mina största hiphopfavoriter, undergroundrapparen Aesop Rock (Ian Matthias Bavitz), sitt sjätte, efterlängtade album “Skelethon” – det första på fem år. Första singeln, “Zero Dark Thirty”, är blippig och poppig – och omtumlande bra.

Aesop Rock – Zero Dark Thirty
Aesop Rock – officiell webbplats
Aesop Rock – Wikipedia

Paret Amadou & Mariam har med “Folila” gjort ett både märkligt och ojämnt album som toppas av heta samarbeten med Jake Shears, medlemmar från TV On The Radio samt Santigold, och bottnar i akustiska malinesiska utsvävningar samt en osmaklig gästinsats av den franske artisten och mördaren Bertrand Cantat.

Amadou & Mariam – Folila
Amadou & Mariam – officiell webbplats
Amadou & Mariam – Wikipedia

Sufjan Stevens / Serengeti / Son Lux, en supergrupp som känns både daterad och fräsch på en och samma gång. Stevens arrangeman känns igen även om han villar bort sig emellanåt. Serengetis pratrap fungerar och Son Lux visar på en något för stor experimentlusta. “Beyond Any Doubt” är tveklöst bäst.

Mer från 2011 via Hardly Art och nu på Spotify: “Gold Leaves”, Grant Olsens folkpopprojekt, som sveper dig hel.

Gold Leaves – The Ornament

Om du gillar The National och Matt Berninger mörka stämma men vill ha lite mer skruvad musik och ännå mörkare stämma, då gillar du Eric Ingersoll och Night Genes album “Like the Blood”.

Night Genes – Like the Blood
Night Genes – officiell webbplats

Du känner honom sedan tidigare från Department of Eagles och Grizzly Bear, och nu också som soloartisten Daniel Rossen. Så, vad väntar du på? Resultatet av EP:n “Silent Hour / Golden Mile”, är givetvis det förväntade. Lysande.

Daniel Rossen – Silent Hour / Golden Mile
Daniel Rossen – Wikipedia

Vissla, tralla och lalla runt till lite nya melodier av och med Björn Olsson. Du kommer inte att ångra dig.

Björn Olsson – Lite nya melodier