100 posts tagged hiphop

Jag har varit dålig på att posta mina månadslistor. Den senaste i raden, aprillistan, kommer därför har ackompanjerad av länkar till årets tidigare månadslistor. Skillnaden mellan års- och månadslistan är att månadslistan samlar både låtar och remixer, samt annat jag dyker på och gillar.

2013: April Fool
2013: Late March, Death March
2013: Sad February
2013: January Love

Årslistorna:
2013: The Best Tracks
2013: The Best Remixes
2013: The Best Contemporary and Indie R&B
2013: The Best Synth (kommande, håll utkik)
Fler Spotifylistor

Samma dag som Toro Y Moi släpper sitt tredje album gästar han också på ett av de bättre spåren, “Try”, på Nosaj Thing (Jason Chung) samtidigt släppta alster “Home”. Att just krydda de redan starka instrumentala spåren med sång visade sig vara en lysande idé – något som den andra och främst utmärkande låten “Eclipse/Blue”bekräftar med hjälp av vidunderliga Kazu Makus (Blonde Redhead) undersköna stämma.

Nosaj Thing – Home
Nosaj Thing – officiell webbplats
Nosaj Thing – Wikipedia

“LONG.LIVE.A$AP”, A$AP Rockys debutalbum, har varit efterlängtat alldeles för lång tid. På gränsen till oroväckande lång tid. Men ingen fara här inte. Det är variationsrikt, underhållande, lagom balanserat med fina gästframträdanden och egentligen aldrig tråkigt. Det är nästan så att man blir förbannad, eftersom han gör allt rätt och närapå överträffar trenden han rider på.

A$AP Rocky – LONG.LIVE.A$AP (Deluxe Version)
A$AP Rocky – officiell webbplats
A$AP Rocky – wikipedia

Precis som jag skrev förra året och året dessförinnan (och som alltid), så är det de musikaliska detaljerna i en låt som avgör om jag fastnar för den. Detaljerna som sticker ut och rycker tag i mig.

Nedan lyfter jag fram vad som fångat mig i de tre första låtarna (som alla var förstasinglar från respektive albumsläpp) från min lista med årets 100 bästa utländska låtar på Spotify 2012. Resterande låtar överlåter jag till dig att utforska detaljrikedomen hos. Ordningsföljden tappar relativt omgående betydelse – de är alla starka och utmärkande på olika sätt och vis.

1. Beach House – Myth
Baltimore-duon Beach House (Alex Scally och Victoria Legrand) lät med “Myth” mörkret fullständigt kliva fram i ljuset. Tydliga slagverk förenade med en hänförande gitarrslinga vars krona på verket är Legrands, mer än någonsin tidigare, framträdande röst. Euforin som infann sig första gången jag hörde låten är lika explosiv nu som när jag hörde den första gången. En makalös låt, vänner, makalös.

2. Yeasayer – Henrietta
Till skillnad från många andra älskar jag det psykedeliska omtaget i mittpartiet av Yeasayers “Henrietta” (inspirerad av historien om Henrietta Lacks), som gör att låten egentligen bara består av ett himmelskt intro samt ett outro – där den inledande smattrande smäckra syntslingan vandrar fram över ett hiphopbeat som tillsammans med en utomjordiskt skön basslinga tar dig vidare till det avslutande fängslande upprepandet av refrängen. Helt enkelt två magnifika låtar i en.

“Oh, Henrietta, we can live on forever.”

3. Japandroids – The House That Heaven Built
“And if they try to slow you down, tell them all to go to hell.”, sjunger (ylar) Vancouver-duon Japandroids (Brian King och David Prowse) i den extremt medryckande och energifyllda “The House That Heaven Built”, som äger mig (och dig) till hundra procent – med hull och hår, från topp till tå och start till mål.

Tack för i år, musikåret 2012:
2012: The Top 100 Tracks

Listan följer följande tre regler:

1. Endast utländska låtar utgivna på svenska Spotify under 2012.
2. Endast original – inga tolkningar eller omarbetningar.
3. För variationens skull, endast en låt per band/artist även om de förtjänar plats med flera låtar.

The Top 100 Remixes of 2012
The Top 100 Swedish Tracks of 2012
The Top 10 Albums of 2012

Missa inte heller att följa mina löpande uppdaterade spellistor för 2013, med årets bästa låtar samt årets bästa remixer.

Read More

17-årige Chief Keefs albumdebut “Finally Rich” är kanske främst intressant på grund av den talang han emellanåt visar och lär kunna bygga en högst framgångsrik karriär på, om inte annat något som den framgångsrika singeln “I Don’t Like” skvallrar om.

Chief Keef – Finally Rich
Chief Keef – officiell webbplats
Chief Keef – Wikipedia

Mycket hiphop på sistone och som vanligt ett album fyllt med gästartister. Skillnaden här är att när andra låter gästartisterna ta udden ur originaliteten, så räddar de T.I.:s “Trouble Man: Heavy is the Head” från att vara fullständigt ointressant. T.I. får fortsätta kämpa tillbaka mot toppen och tacka R. Kelly, Andre 2000, Cee-Loo (och Pharell) samt A$AP Rocky för stödet.

T.I. – Trouble Man: Heavy is the Head
T.I. – officiell webbplats
T.I. – Wikipedia

Den kontroversielle gangstarapparen The Games “Jesus Piece” domineras, precis som alla andra hiphop-album just nu, av idel samarbeten. Visst är det kul med dem men när endast en av låtarna sätter originalartisten i fokus blir det på gränsen till för mycket av det goda. På gränsen eftersom det likväl är Games jämnaste och därmed också bästa album hittills.

The Game – Jesus Piece
The Game – officiell webbplats
The Game – Wikipedia

Big Boi är alltid en bra rappare, alltid intressant, och alltid efterlängtad i en Outkast-återförening. Men som soloartist lyckas han sällan leverera med fulländad kvalitet. Samma sak gäller med “Vicious Lies and Dangerous Rumors” på vilket han också lyckas med att misslyckas med flertalet på papperet intressanta samarbeten. Även om jag är svag för Phantogram, hade jag hoppats mer på låtarna med dem. Och Wavves tillsammans med Big Boi? Nej.

Men jag är ändå så pass jävig att jag bortser från det mycket, och gillar det mesta. Dessutom, Big Boi, bär mestadels upp sina delar med den äran och, framför allt, på de inte mindre än tre utsökta spåren på vilka han låter våra svenska stoltheter Little Dragon utmärka sig i (tillsammans med med både Killer Mike och bäste Jai Paul). Sen har du T.I. och Ludacris-samarbetet “In The A” förstås. Omöjligt att misslyckas med. Och jag kan fortfarande inte låta bli att gilla Kelly Rowlands sång i banala “Mama Told Me”.

Big Boi – Vicious Lies and Dangerous Rumors
Big Boi – officiell webbplats
Big Boi – Wikipedia

Det tog alldeles för lång tid, och inte blev det hela “Reservation EP” vi fick ta del av, men väl höjdpunkterna därifrån, “New York”, “Werkin’ Girls” samt två låtar till på “New York EP”. 20-åriga Angel Haze vill du nämligen höra så mycket du bara kan av, eftersom hon är årets absolut mest intressanta, och bästa, rappare.

Angel Haze – New York EP
Angel Haze – Wikipedia

Stressen över att få ihop topplistorna över årets bästa låtar är redan monumentalt stor. Inte blir det bättre av all bra musik som fylls på under årets sista månad. Följ den nedan och ta avsked av novemberlistan som avslutats och, i vanlig ordning, också publicerats på Eight Days A Week.

2012: Only In December
2012: November Skies
2012: The Best Tracks
2012: The Best Remixes
2012: The Best Contemporary and Indie R&B
Fler Spotifylistor

För dig som inte upptäckt de lösryckta omarbetningarna av låtar från Björks senaste album “Biophilia” är det minst sagt läge att göra det nu när de tillsammans bildar en delikat enhet. Här hittar du bland annat en av årets bästa remixer, den som These New Puritans gjort för “Mutual Core”. Bland övriga remixartister finner du bland annat Alva Noto, Death Grips och Matthew Herbert.

Björk – Bastards
Björk – officiell webbplats
Björk – Wikipedia

Det är inte heller bara de smarta gästvalen – jj, Newkid och Duvchi – som får mitt hjärta att klappa lite extra, utan faktumet att albumet endast släppts streamad.

Lorentz & Sakarias – Himlen är som mörkast när stjärnorna lyser starkast
Lorentz & Sakarias – officiell webbplats
Lorentz & Sakarias – Wikipedia

Tillsammans som Gobble Gobble var Born Gold (Cecil Frena) och Purity Ring (Corin Roddick och Megan James) nymodiga och spännande. Medan Born Gold fastnade, utan att utvecklas till att också vara exemplariskt bra lyckades Purity Ring både med det samt med att bibehålla spänningen. Det dämpar ändå inte faktumet att Born Gold begåvat, men alltför spretigt, utför electro som än mer kraftfullt inspirerats, och byggts upp, av snyggt skruvade hiphop-beats.

Born Gold – Little Sleepwalker
Born Gold – officiell webbplats
Born Gold – Wikipedia

Kendrick Lamar har med “good kid m.A.A.d city” definitivt gjort ett av årets definitivt bästa hiphopalbum, kanske till och med det bästa, även om han utsätts för hård konkurrens av Ab-Soul och Nas. Jag saknar brutaliteten och råheten i melodierna, i beatsen, men annat är kanske inte att vänta med stora pengar och samarbetspartners i ryggen. Lamars rap är fortsatt oklanderligt mästerlig.

Kendrick Lamar – good kid, m.A.A.d city
Kendrick Lamar – officiell webbplats
Kendrick Lamar – Wikipedia

Skickligare, konstigare, smärtsammare och mer hypnotiserande electronica får du inte många andra att konkurrera om i år. Lukids “Lonely At The Top” hackar upp allt från techno till house och hiphop och gör utan hämningar det som flödar ut ur hans syntar till sitt.