302 posts tagged elektroniskt

Azari & III håller liv i förra årets suveräna självbetitlade debut genom att på en specialutgåva fylla ut den med fyra av låtarna som remixats i ett antal versioner. Artister och band som Nicolas Jaar, Art Department, Tiga, Maceo Plex och Creep samsas om din gunst.

Azari & III – Azari & III
Azari & III – officiell webbplats

Sent omsider, en samlad post med förra veckans nya musik på Spotify, som jag missat eller dissat att hissa via separata postningar.

Ny, och annan musik jag lyssnar på för tillfället, fångar du annars upp genom att också följa mina löpande uppdaterade månadslistor (just nu februarilistan) och årslistor för låtar (över 700 prenumeranter) och remixer.

• Timbuktu – Pusselbitar (album)
• Liechtenstein – Fast Forward (album)
• David Arnold – Sherlock (Soundtrack from the TV series) (album)
• The Fall – Ersatz GB (album)
• Tommy Trash – Cascade (singel)
• Speech Debelle – Freedom Of Speech (album)
• Field Music – Plumb (album)
• Maribel – Reveries (album)
• Rosie Vanier – Neon Nightmare (ep)
• Wooden Shjips – Remixes 12” (ep)
• Neverever – Shake-A-Baby (ep)
• Wazu – Wazu (ep)
• No Hesitation – Dream Catcher (singel)
• Boys Noize & Erol Alkan – Lemonade (singel)
• Various Artists – deadmau5 - The Remixes (Deluxe Version) (album)
• Buxton – Nothing Here Seems Strange (album)
• Farmer Sea – A Safe Place (album)
• Glowfriends – All Things Made New (album)
• Anarbor – Whiskey in Hell (Rough Cut) (single)
• Trevor Childs – Spirit Guide (album)
• Spada – French Kisses (ep)
• Faux Fix – My Antagonist (album)
• Bonobo – Eyesdown Remixed (ep)
• Various Artists – Gangster Party Chronicals Vol 18 (album)
• Heavy Hawaii – Super Bowl XXIX (ep)
• Classics Of Love – Classics of Love (album)
• Death By Chocolate – Bric-a-Brac (album)
• Linkoban – Like This (singel)
• The Eclectic Moniker – Easter Island (singel)
• Zee Avi – Concrete Wall (ep)
• LOL Boys – LOL City (singel)
• Liz Green – O, Devotion! (album)
• The Dogs – Liar (singel)
• The Ex-Girlfriends Club – Boo Hoo Hoo (album)

Experimentella The Chap har aldrig låtit mer pop och varit mer tillgängliga än på “We Are Nobody”. Bäst.

The Chap – We Are Nobody
The Chap – officiell webbplats
The Chap – Wikipedia

Som bekant(?) så handlar URL:en “http://www.itstartshear.com”, som den multiinstrumentelle Peter Brodericks nya album cirkulerar kring, om att du oavsett var och hur du införskaffar albumet kan få omslag och texter till det därifrån. Det är lika bra på Spotify som på alla andra ställen och material.

Peter Broderick – http://www.itstartshear.com
Peter Broderick – officiell webbplats
Peter Broderick – Wikipedia

Todd Terje vårdar originalet omsorgs- och respektfullt när han med sin typiska discodub hettar till och pumpar Roxy Musics klassiker ”Love Is The Drug” full av mäktig energi. Med på EP:n finns också Terjes och Prins Thomas tidigare lyckade omarbetning av Roxy Musics “Avalon”.

Roxy Music – Love Is the Drug (Todd Terje Disco Dub)
Todd Terje – blogg
Roxy Music – Love Is The Drug (originalet)
Roxy Music – Love Is The Drug - Wikipedia

I Kid Cudis nya band (duo) WZRD sjunger Cudi istället för att rappa, och ibland är det så illa som det låter. Men oftast irriterande bra.

WZRD – Teleport 2 Me, Jamie
WZRD – Brake
WZRD – Wikipedia

RxGibbs går lite emot strömmen, på skivbolaget Cascine, och blandar chillwave med ambient som hackats och malts till hela sex spår på EP:n “Futures”. Inte lika tillgängligt som förväntat – vid första lyssningen. Efter yrwelifeW två–tre lyssningar infinner sig förtrollningen.

RxGibbs – Futures EP

De tre kvinnorna i King blandar R&B, soul och elektronisk musik och låter en sommaräng.

King – The Story

of Montreal, eller snarare Kevin Barnes och hans marionetter, är svåra, om inte omöjliga att första sig på. Deras musikaliska riktningar är lika spretande som låtmaterialet ofta kan vara. “Paralytic Stalks” är inget undantag, men märkligt nog så drar plattan åt samma håll även om innehållet inte gör det. Här finns såväl de elektroniska elementen som funken och Prince-referenserna. Indiepopen/rocken är också närvarande med Beatles, Bowie och ELO som överskuggande beskyddare (eller antagonister). Det är bra, mycket bra – det bästa de gjort sedan “Hissing Fauna, Are You The Destroyer?”.

of Montreal – Paralytic Stalks
of Montreal – officiell webbplats
of Montreal – Wikipedia

Det skiner onekligen om fransmannen Popular Computers (Sylvain Dalido) på hans nya album ”LiTe”, som innehåller en mer eller mindre bedårande samling poplåtar. Synt och electro mixas med drömska och baleariska rytmer. Åttiotalet finns också där, men Popular Computer går inte att placera in i det vanliga franska electrofacket.

Popular Computer – LiTE
Popular Computer – officiell webbplats

“Genesis” är den första singeln från kanadensiskan Grimes (Claire Boucher) kommande skiva “Visions”, som släpps via 4AD den 12 mars. Den är fantastisk, på alla sätt och vis. Grimes slår stort i år.

Grimes – Genesis
Grimes – sida hos 4AD
Grimes – Wikipedia

På debuten “Treats” etablerade Sleigh Bells en monstruös, skärande och alldeles fantastisk ljudbild fylld av skrik och skrän – som på uppföljaren pollerats och förfinats till, inte det sämre, men till något annorlunda, mer kommersiellt, och fullt lika bra.

Sleigh Bells – Reign of Terror
Sleigh Bells – officiell webbplats för “Reign of Terror”
Sleigh Bells – Wikipedia

New York-duon “Phantogram” följer äntligen, åtminstone på Spotify, upp succéalbumet “Eylid Movements”. EP:n “Nightlife” samlar låtar skrivna över tid, i rörelse, på klubbar och hotell och kanske mer ska ses som ett experiment än en fullgod uppföljare, även om den är fullt god nog.

Phantogram – Nightlife
Phantogram – officiell webbplats
Phantogram – Wikipedia

Den tyske discjockeyn Ruede Hagelstein med band spelar sonderar nya marker med lättare form av indieelectronica som guppar på vågor av jazz och folkmusik. Märkligt. Och ganska bra.

Ruede Hagelstein & The Noblettes – Soft Pack

Svenska Urban Cone följer upp “Freak” med tre remixerversioner av densamma. En dansgolvsbanger från WeSmile, en tillbakalutad från Eric Timpleton och slutligen den bästa, som en blanding av övriga två, Oliver Nelsons snygga omarbetning.

Urban Cone – Freak
Urban Cone – officiell webbplats