Tag Results
26 posts tagged brittiskt
26 posts tagged brittiskt
Efter ett par lockande singlar, var det här inte riktigt vad jag väntat mig. Clock Operas debutalbum “Ways To Forget” känns omotiverat blekt och tandlöst som en helhet, men utsökt när fragment rycks loss (precis som när de remixar andra band och artister).
Clock Opera – Ways To Forget
Clock Opera – officiell webbplats
En gång Saint Etienne, alltid Saint Etienne. Ja, så är det nästan. De ger inte upp den upp vad de en gång etablerat och jag ger inte upp dem. Visst, det hade kunnat låtit bättre men så länge melodierna är poppigt vackra är jag glad. Extremt glad till och med.
Saint Etienne – Words And Music By Saint Etienne
Saint Etienne – officiell webbplats
Saint Etienne – Wikipedia
Trots att den brittiska trion Belleruche ägnar sig åt förlegade musikinriktningar lyckas de hålla intresset uppe.
Belleruche – Rollerchain
Belleruche – officiell webbplats
Belleruche – Wikipedia
Titellåten på den klassiskt skolade britten King Charles (Charles Costa) debutalbum “LoveBlood” är plågsamt smittsam – ett virus av värsta sorten som kulminerar i en sanslöst oemotståndlig final. Och så vidare.
Blotta åsynen av honom är så förvirrande att det inte går att inte tycka om honom, precis som när du hör honom.
King Charles – LoveBlood
King Charles – officiell webbplats
King Charles – Wikipedia
Hot Chips nya singel, den första från kommande albumet “In Our Heads”, låter så klart väldigt mycket Hot Chip även om det är en galen och ganska dansant låt. Knappast en hit men sannolikt enormt bra live.
Hot Chip – Night And Day
Hot Chip – officiell webbplats
Hot Chip – Wikipedia
London-kvintetten Laurel Collectives nya singlar, “They Hate Me” och färska “Sunshine Buddy” är kort och gott ett par förtjusande, smått geniala och ypperligt underhållande verk.
Laurel Collective – Sunshine Buddye
Laurel Collective – They Hate Me
Laurel Collective – officiell webbplats
Den brittiska kvartetten It Hugs Back anordnar allt annat än ett party på det senaste albumet “Laughing Party”, som är en återhållsamt serverar vacker och lummig shoegaze.
It Hugs Back – Laughing Party
It Hugs Back – officiell webbplats
Utöver tidigare medryckande dansanta singeln “What’ll It Take”, så dominerar Graham Coxon vidare i det psykedeliska krautimperium han bildat som soloartist. På “A+E” något mer välkomnande än tidigare, men det är som indiepopstjärna jag vill se och höra honom. Lyckligtvis kan (väl?) återförenade Blur vara behjälpliga med detta.
Graham Coxon – A+E
Graham Coxon – officiell webbplats
Graham Coxon – Wikipedia
Den brittiska indierockduon Blood Red Shoes (Laura-Mary Carter och Steven Ansell) tar på överambitiösa “In Time To Voices” tyvärr ett kliv tillbaka gentemot föregångaren “Fire Like This”, men lyckas ändå leverera några låtar med nerv – som “Lost Kids” och “7 Years”.
Blood Red Shoes – In Time To Voices
Blood Red Shoes – officiell webbplats
Blood Red Shoes – Wikipedia
För oss som gillade Saint Etiennes nya singel ”Tonight” är EP:n med samma namn en tillgång, eftersom The 2 Bears och Club Clique remixar låten.
Saint Etienne – Tonight
Saint Etienne – officiell webbplats
Saint Etienne – Wikipedia
Paul Weller har både som soloartist och som frontman i The Jam och Style Council varit en av grundpelarna för mitt musikintresse. När han nu ånyo förnyar sig är jag idel positiv. Det är bara spännande att se och höra vad som händer. Och det spelar ändå inte någon roll om det faller platt eller är kul och nydanande, Paul Weller är och förblir en hjälte oavsett. Det är därför extra kul att konstatera att det experiment Weller kallar ”Sonik Kicks” är överraskande bra. Eller en färgglad musikalisk resa, som han själv beskriver det.
Paul Weller – Sonik Kicks
Paul Weller – officiell webbplats
Paul Weller – Wikipedia
Den brittiska noiserocktrion Male Bondings “Feeling Now” är ytterligare en Sub Pop-skatt från förra året, som nu finns på Spotify. Melodiöst smakfullt ös med lika delar pop och punk.
Den evige hjälten Paul Wellers nya singel “That Dangerous Age”, från kommande albumet “Sonik Kicks”, gör mig inte riktigt klok. Samtidigt som jag finner den ganska som ganska avskyvärd Tom Jones-pastisch, så har jag svårt att värja mig från den.
Paul Weller – That Dangerous Age
Paul Weller – officiell webbplats
Paul Weller – Wikipedia
Det är egentligen vansinnigt att jag smälter så hårt för Jake Powells udda, skälvande röst och bandet The Colours alarmerande gitarrer och tassande trummor. Eller kanske just därför.