Tag Results
530 posts tagged album
530 posts tagged album
Nu har jag landat i förra veckans stora, och efterlängtade, släpp på Spotify – Sigur Rós “Valtari”. I jämförelse med föregångaren, poppigt fina “Með suð í eyrum við spilum endalaust (2008)”, så står “Valtari” för en välkommet återupptagen ljudbild. Men tyvärr biter den bara tag i och tuggar sönder mig vid endast ett par tillfällen – i den utomjordiskt sköna crescendobomben “Varúð” samt i den vackraste av vackra “Dauðalogn”.
Det är inte heller hållbart – borde inte vara tillåtet – att avvara Jónsis röst till den mildra grad som görs här.
Sigur Rós – Valtari
Sigur Rós – officiell webbplats
Sigur Rós – Wikipedia
Modern, fräsch och förbannat bra elektrisk garagerock från Austin-bandet Rayton Beach.
Det är en lömsk samling det här, som kryper på dig från ingenstans och charmar dig för en stund i all sin enkelhet – för att sedan snabbt återvända sin håla igen. Åtminstone till dess att någon av artisterna slår igenom eller att någon av de redan etablerade upptäcks, eller att skivbolaget Alter K står på tur med nästa Eric-samling. Seriously.
Various Artists – Seriously, Eric? #4
Seriously, Eric? – blogg
Alter K – officiell webbplats
Advance Base är Owen Ashworth (tidigare Casiotone for the Painfully Alone). “A Shut-In’s Prayer” är glädje och sorg förenat förenat i ett lo-fi-sound baserat på piano och trummaskin – som gestaltats av skira och effektiva melodier.
Advance Base – A Shut-In’s Prayer
Advance Base – officiell webbplats
Den multiinstrumentelle australiern Jonathan Boulet låter rytmerna dominera och körerna skandera på nya singeln “This Song Is Called Ragged”, som också finns med på det kommande albumet med den löjligt långa titeln: “We Keep The Beat, Found The Sound, See The Need, Start The Heart”.
Jonathan Boulet – This Song Is Called Ragged
Jonathan Boulet – officiell webbplats
Jonathan Boulet – Wikipedia
Kurt Wagners röst tar som vanligt stor plats när Lambchop återigen är aktuella, efter ca fyra års uppehåll. Så även på “Mr. M” där rösten och countrivibbarna dessutom tar sällskap av rikligt med stråkar. Stämningsfullt och vemodigt.
Lambchop – Mr. M
Lambchop – officiell webbplats
Lambchop – Wikipedia
Efter ett par lockande singlar, var det här inte riktigt vad jag väntat mig. Clock Operas debutalbum “Ways To Forget” känns omotiverat blekt och tandlöst som en helhet, men utsökt när fragment rycks loss (precis som när de remixar andra band och artister).
Clock Opera – Ways To Forget
Clock Opera – officiell webbplats
Jimmy Tamborello är sannolikt för de flesta känd som ena halvan av Postal Service. Som Dntel är han mindre tillgänglig men på “Aimlessness” får han till en snygg kombination av popmelodier och atmosfärisk electronica.
Dntel – Aimlessness
Dntel – officiell webbplats
Dntel – Wikipedia
San Diego-duon Crocodiles återvänder med “Endless Flowers” – tio häpnadsväckande vackra, täta och stabila noisepoplåtar att beundra och begrunda.
Crocodiles – Endless Flowers
Crocodiles – Wikipedia
Crocodiles – blogg
Scissor Sisters förtjänar egentligen att vara mer än ett enlåtsband per album, men jag lyckas inte förmå mig att lyssna på mer av dem än den låt jag fastnar för. Å andra sidan lyssnar jag fånigt mycket på just den. På förra albumet, “Night Work”, var det “Invisible Light” och på nya “Magic Hour” är det den ljuvliga “Somewhere” som får mig på fall. En låt som märkligt nog får mig att tänka på Ou Est Le Swimming Pool som omedelbart länkar mig vidare till det riktiga igenkännande ursprunget – Pet Shop Boys.
Scissor Sisters – Magic Hour
Scissor Sisters – officiell webbplats
Scissor Sisters – Wikipedia
En återkomst av den här kalibern är egentligen dömd att misslyckas. Och misslyckad är den. Men samtidigt inte alls oäven. Och titelspåret är nästan vad det heter.
Ultravox – Brilliant
Ultravox – officiell webbplats
Ultravox – Wikipedia
King Tuff (Kyle Thomas) spelar garagepop med betoning på pop. Melodierna övervinner med lätthet det distade oljudet, och även om jag gillar det senare är det glädjande att kunna njuta av den brusiga klarheten. Skönheten. Låt efter låt knäcker. Ducka om du kan.
Austin-kvartetten S U R V I V E:s trollbindande och fascinerande analoga syntar är svåra, om inte omöjliga, att inte låta sig drunkna i.
Stockholmsduon Ditt Inres (Hampus Klint och Einar Andersson) debut-EP “En värld I Brand” introduceras internationellt direkt, trots att sången är på svenska, och tack vare skivbolaget Cascine. Deras drömska, vackra och ödesmättade popmelodier flyter fram mellan olika känslotillstånd och passar perfekt som balansakt mellan bolagets övriga artistuppbåd.
Montreal-duon Chevalier Avant Gardes syntpop är så retro att det nästan är löjligt. Men det är det inte. Långtifrån. Löjligt alltså.