Duon med skådespelaren Zooey Deschanel och mannen som de flesta känner till vid namnet M. Ward är tillbaka med ännu ett utsökt album. Bandet har ofta blivit kritiserade för deras enformighet, men det anses enligt mig vara deras starka sida. 50-tals doftade sommar-indiepop i dess fulla prakt. Deschanes melodiösa sång är bortom förståelse och som vanligt fyller M. Ward ut med sina otroligt stabila rytmer och simpla grundmelodier som bidrar till den stora genetiska helhetsbilden av detta strålande album.
She & Him – Volume 3
She & Him – officiell webbplats
She & Him – Wikipedia
Johannes
Äntligen en modern klassiker. Daft Punk flyttar berg. Och förändrar och förenar världen. Högsta betyg.
Daft Punk – Random Access Memories
Daft Punk – officiell webbplats
Daft Punk – Wiki
Brian
Om man tänker på det så är Wild Nothing (Jack Tatum) en av de mest överskattade indieartisterna som går att få tag på just nu. Visst, han har gjort ett par riktigt härliga och klyftiga låtar (“Chinatown” och “Shadows”) men annars har han, enligt mig, mestadel pumpat ur sig en hel del krystat material. Häromdagen släpptes en ny EP, “Empty Estate”, som följer upp spåret av New Wave han byggde förra årets Nocturne på och hujedamig vad det osar 80-tal; baser som luktar Seinfield, de syntetiska influenserna som växt in på skinnet på dem. Låter det bra då? Nej. Kemin mellan dream/indiepopen och New Wave är strålande, men Tatum kan verkligen inte hantera dess verktyg. Allting blandas ihop till att bli en enda stor röra av psykedeliskt skit och får honom att framstå som fruktansvärt oprofessionell. Det är synd, då han verkligen har mer potential än detta.
Wild Nothing – Empty Estate
Wild Nothing – Nowhere
Johannes
Deerhunter – Monomania
Deerhunter – blogg
Deerhunter – Wikipedia
Brian
Mindre lo-fi, mer kvalitet och lika mycket retro – jämfört med London-duon Still Corners två år gamla debut “Creatures Of An Hour”. “Strange Pleasures” är kanske något ojämn, men innehåller förutom den enorma höjdpunkten “Berlin Lovers”, en låtarsenal som bör vara en betydande del av soundtracket till din sommar 2013.
Still Corners – Strange Pleasures
Still Corners – blogg
Still Corners – Wikipedia
Brian
Allt går i cykler och 90-talet är långt ifrån färdigbehandlat. Berlinbaserade Helsingforsduon LCMDF är nu inne på sin andra 90-talsundersökande EP-skiva; “Mental Health Pt. II”.
Där den första EP:n (“Mental Health Pt.I”) experimenterade med de alternativa/psykedeliska elektrovibbarna, som låg högt i kurs i den brittiska popsvängen under början av 90-talet (The Shamen, EMF, Jesus Jones), så påminner den andra EP:n mera om den senare delen av 90-talet där elektrodans ännu var framträdande, men r’n’b gjorde sig allt mera till känna. Banden som nu väcks till liv i minnet är enkönade brittiska sånggrupper, i det här fallet de kvinnliga versionerna, som Sugababes, All Saints och Shampoo.
“Mental Health Pt. II” är rolig, intressant och lättsam pop. Den är också djupare än man kanske anar. Det är dessutom väldigt kul att systrarna Kemppainen kör fullt ut 90-tal med klädestetiken och allt annat också som syns utåt. Jag rekommenderar en visit till deras hemsida för blast from the past.
LCMDF – Mental Health
LCMDF – officiell webbplats
LCMDF – Wikipedia
Christian
Harmlös, drömsk och ambient folk-pop kan hittas på norska Alfred Halls debutskiva Wilderness. Lyriskt sett inte så givande, men det är nog inte tanken heller. Sången stöder musiken i det här mera än tvärtom, men det stöder det väl. Intressant nog känns det som om det finns en del västafrikanska influenser här också, speciellt i låten So Bright. Pluspoäng för det! Den delen av världen skulle ha mycket att ge åt den här genren i intrycksväg.
Den norska duon, bestående av Hans Thomas Kiær och Bjørn Tveit, spelar och låter vackert, men de befinner sig i en genre där man riskerar att drunkna i mängden idag. Ofta är det de amerikanska motsvarande banden som har övertaget, utan att låta så speciellt mycket bättre. Ur promotionsynvinkel är det helt enkelt till stor fördel att vara från USA jämfört med Norge.
Jag drar mitt strå till stacken och berättar om Alfred Halls existens, men det är nog live som den här duon kan särskilja sig från resten och bli upptäckta av folk. Helst vid en vacker fjordstrand omringad av höga berg, om lite önsketänkande tillåts.
Christian
Från första ton som The Drones levererar förflyttas jag till vildmarken i Australien och dess karga skönhet och enslighet.
Med “I See Seaweed” har bandet skapat ett album som har en bredd och ett djup som du sällan stöter på. Allt från punk till blues märks bland bandets influenser och de har lyckas sammanföra många olika genrer på ett ovanligt lyckat sätt. Det som däremot märks ganska omgående är också hur influerade bandet är av Nick Cave and the Bad Seeds. Ibland blir jag osäker på vilka det är jag lyssnar på. Men sedan när har det varit negativt att låta som en av musikens största stjärnor?
Bästa låt? ”How To See Through Gog”.
Lyssna även på: Nick Cave & The Bad Seeds – No More Shall We Part
The Drones – I See Seaweed
The Drones – officiell webbplats
The Drones – Wikipedia
Andreas
[video]
Jamie N Commons är tillbaka efter sin sagolika debut med “The Baron EP” 2011. Med “Rumble And Sway EP” befäster Jamie sin ställning som en enormt talangfull och, trots sin hittills korta karriär, också inflytelserik bluessångare.
Bara själva singeln “Rumble and Sway” skulle jag kunna skriva en kort novell om och om hur utsökt den är på alla sätt och vis. Med på EP:n finns också ett guldkorn i form av en tolkning av Joe Cockers klassiker “Have A Little Faith” – med Jamies röst och en uppfräschning i soundet lutar jag mig tillbaka och njuter av en av musikhistoriens vackraste låtar.
Bästa låt? ”Rumble and Sway”.
Jamie N Commons – Rumble and Sway EP
Jamie N Commons – officiell webbplats
Jamie N Commons – Wikipedia
Andreas
Soft Hearted Scientists gör varm folkpop med en distinkt psykedelisk touch. De är produktiva, men trots bra recensioner verkar de inte kunna hitta någon större publik. Kanske är de för barnsliga. På “False Lights” påminner många av låtorna om barnramsor och jag ser stundtals gångna midsomrars stångar fladdra förbi när jag blundar. Texterna låter modernitet möta rymdfantasier, naturromantik och mer eller mindre verkliga djur.
Redan den första textraden är en provkarta. Tycker du att ”We ride the rings of Saturn, sail viking ships through traffic jams.” låter lite väl fånigt? Då är inte det här bandet för dig.
Jag trivs däremot bra i deras sällskap, men jag saknar de magiska poplåtarna som finns på tidigare skivor. Lyssna på till exempel “I Wanted You” och “Siberia” för att förstå vad de är kapabla till. Sen tycker jag vi gemensamt på denna sida startar en namninsamling så att den första, briljanta EP-samlingen läggs till på Spotify.
Soft Hearted Scientists – False Lights
Soft Hearted Scientists – officiell webbplats
Goodnight Sunrise serverar oss en tallrik med rak rock som inte tar någon pardon.
Albumet är utomordentligt komponerat, bandet blandar med låtar där de röjer ordentligt för att sen låta oss sakta ner med en lugn låt innan de ökar tempot igen. Man kan riktigt känna hettan från asfalten i Los Angeles och de sunkiga rockbarer där bandet säkerligen har hämtat inspiration och kraft ifrån. De följer i samma musikaliska motorväg som Foo Fighters men är för det ingen kopia utan man har lyckats karva fram sig eget sound.
Detta är ett album som bevisar att rocken är långt ifrån död!
Bästa Låt? ”Paper Napkins”
Lyssna även på Hole – Celebrity Skin.
Goodnight Sunrise – Create/Destroy/Create
Goodnight Sunrise – officiell webbplats
Goodnight Sunrise – Wikipedia
Andreas
Richie Follin är inte bara bror till Madeline Follin, den eminenta sångerskan i Cults, han är också frontman i det inte alls lika framstående bandet Guards. Där Cults står för högkvalitativ pop gör Guards sken av detsamma. Även om de är både underhållande och extremt medryckande med stora trummor och solbrända melodier, men när de omgående bränner av sina starkaste kort, de euforiska höjdarna “Giving Out”, “Ready To Go” samt “Silver Lining”, ter sig resten av “In Guards We Trust”, “Coming True” undantagen, ganska platt och trist.
Guards – In Guards We Trust
Guards – officiell webbplats
Brian
Math-popande Norwhich-bandet Olympians stämningsfulla stämmor höjer stämningen vilken dag som helst.
Olympians – Adventure Gun
Olympians – officiell webbplats
Brian
Tyske Gentleman (Tillmann Otto) briljerar med riktigt bra reggae som kommer gå varm i högtalarna hos många under stundande varma sommarkvällar.
En musikgenre som i mångt och mycket är bortglömd här i Sverige borde genom Gentlemans musik få ett större genomslag. Att lyckas producera ett album med inte en enda svag låt är få musiker förunnat, men på “New Day Dawn” märker man Gentlemans rutin inom genren och hans gränslösa kärlek till reggaen. Från inledande och marleyfierade “The Journey” till avslutande och djupa “Homesick” har Gentleman och hans djupa gungande reggae dig i ett järngrepp. Gör dig själv en tjänst och lyssna genast inom hela albumet och du kommer vara en gladare och mer rofylld person efteråt. Detta är musik som gör en lycklig!
Bästa låt? “Another Drama”.
Gentleman – New Day Dawn
Gentleman – officiell webbplats
Gentleman – Wikipedia
Andreas